Sida:Sjöfröken 1829.djvu/163

151

Jag märkte hur din tjusta blick
Från södern flög till östern snällt,
Der sjöar, ängar, åkerfält,
På slätten vexla om så skönt
Och skifta mörkblått, gult och grönt.
Vet, att den stora, rika slätt
Förr Gaelens var, med lag och rätt,
Tills främlingen den sköna trakt
Från våra fäder tog med makt.
Hvar bo vi nu…? — På kala fjell,
Der ljungen täcker remnad häll!…
Vi kunna ej, bland berg och skog,
Begagna lie eller plog;
Af dessa klyftor der vi stå
Man kött och bröd ej fordra må:
Men, dessa berg beskydda oss,
Och vi af fädren lärt att slåss.
Med starka armar, hvassa spjut,
I lagligt värf vi tåga ut,
Att skilja röfvarn från sitt rof
Och fylla våra små behof.
Tror du vi anse det som brott,
Att skörda på vår ärfda lott?
Nej, Sachsarn odlar blott vårt land;
Se'n ta vi skatt med väpnad hand,
Och hvarje hjord på ängen går,
Af samma klara skäl, är vår.
Ej heller räknas det för fel,
Att rigtigt taga ut sin del;