174
26.
Af Kungens följe höjdes knot
Och lyftes svärd och käpp med hot,
Men Douglas skrek med värdig ton:
“Tillbaka, lejda tjenstehjon!
För Douglas vrede akten er. —
Min kung! En fridlös man du ser,
Som för att styra af ett krig
Åt lagen överlemnar sig
Och underkastar sig sin lott,
Men ber om nåd för vänner blott.”
Förmätne Lord!” var kungens svar
“Min nåd du illa lönat har;
Af hela din rebelliska Clan
Du kanske är den enda man,
För hvilken jag är qvinligt svag
Och ej som ovän sett i dag.
Men skall en kung med tålamod,
Se hugg och slag och öfvermod?
Hör hit, vakthafvande kapten!
Grip brottslingen, gör platsen ren!”
(Ty kungen hörde högljudt pock
Och bågars klang i pöbelns flock)
“Gör platsen ren: vår fest är slut;
Drif folket ifrån parken ut!”
27.
På högtidsdagens glada ståt
Nu följde buller, skrik och gråt.
