Sida:Sjöfröken 1829.djvu/198

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

186

Och uti faran alltid först.
Han ännu icke släckt sin törst
Och knorrade att dagens fest
Blef bortskämd af obuden gäst
Och slutades i största hast,
Förutan spel och tärningskast.
“Friskt, Bröder!” skrek han, “än en gång
Vi dricka om, vid munter sång.”

5.

Soldatvisa[1].

Vår Pastor predikar att Petter och Pål
Förbannelser lagt uppå flaska och bål:
Att sorg och förtviflan städs följa på ruset
Och alla sju synderna ligga i kruset;
Men, Bröder, så länge det rymmes i vesten,
Vi oförskräckt dricka, och skratta åt presten.

Vår Pastor, som syndigt förbannade nyss
Att stjäla af flickan i tysthet en kyss.
Han sade att satan oss frestelsen skickar
Och Belzebub lurar i skönhetens blickar;

  1. Detta stycke torde förefalla något fritt; men om det jemnföres med Originalet, vågar Öfversättaren hoppas att, man blott i det afseendet skall finna öfversättningen fri, att han, för att mildra uttrycken, något afvikit från Originalet, hvilket han eljest troget sökt följa.
    Öfversättaren.