Sida:Sjöfröken 1829.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

200

Med jemnt och stadigt tåg
Snart Achrays strand förbi de hunno
Och framför passet sig befunno
Vid Trosachs trånga stig.
Att rycka längre vore farligt;
Men skyttar, såsom förtropp, varligt
I gapet smögo sig.

17.

Dock, innan kort man hörde skalla
I passet hemska rop,
Liksom de fallne änglar alla
Här skockat sig ihop.
Och innan kort man varse blifver
De viga skyttar fly,
Som när orkanen dammet drifver
Framför sig högt i sky.
De blott för vissa döden vika,
Ty Alpines tappra här
I ryggen höres stoja, skrika,
Och svärden rasa der.
Förföljande och de som flykta
Förblandas om hvarann.
Hur skall den grymma leken lykta
Man dem ej skilja kan!
Jo, pikenerarne som hällen
Stå fast och stadigt än,
Och Mar han ropte: “spjuten fällen
Mot fiende och vän!”