Skald! Skynda dig till Trosachs kullar,
Der dalen vidgar sig,
För att på stridens utgång akta
Och Ödets domar se!
Der skall du Rodriks Ö betrakta,
För sista gången kanske! —
Jag kom till stället; mörka skyar
Åt sjön gett svartblå färg,
Re'n solen sänkts och kulna byar
Omhöljde Venues berg,
Men jag såg ej naturens under,
Ej bergens töckenskrud.
Jag hörde endast stridens dunder,
Jag märkte blott det ljud,
Som, likt ett jordskalf, lät sig höra,
Och rysligt talte om
Ett blodbad, som till Skaldens öra,
Likt själaringning kom.
Snart närmre striden hördes svalla:
Ur skogen, strömmen bröt,
Men ej i blandad villervalla
Ur passets mynning flöt;
Ty Alpines män sin ställning togo
På bergets brant och topp,
Men Sachsarne sig nedåt drogo,
Vid sjön, i sluten tropp.
Här stodo fienderne, trötte,
Med bister blick hvarandra mötte;
Sida:Sjöfröken 1829.djvu/215
Den här sidan har korrekturlästs
203
13
