Sida:Sjöfröken 1829.djvu/247

285

Noter till Fjerde Sången.

Sid. 112.	under vägen blef han tämd, Och när till Dennan han fått gå Ett barn hans panna kunde klå. (2) En gubbe, som gerna omtalade den gamla goda tiden, då han tjenade under Rob Roy Mac Gregor, fällde en gång samma yttrande. Denna omständighet är visserligen obetydlig, men den ger likväl begrepp om tidehvarfvets lynne.
Sid. 112.	Hjeltens sköld. (3) Detta namn gifves ett berg i Finlasskogen, utför hvilket ett vattenfall störtar sig. Det säges, att en fridlös man någon tid gömt sig på detta ställe, och underhållits af en qvinna, som med en lina nedsänkte mat åt honom, ofvanifrån berget.
Sid. 112.	Likt korpen, som i vissnad ek Af jägarn fordrar ut sin stek. (4) Allt, som hörde till jagten, var i fordna dagar högtidligt, men i synnerhet den fällda hjortens uppskärande och sönderhuggande. Skogvaktaren fick sitt vissa styke; äfvenså hundarne; och sjelfva fåglarne saknade icke sin andel, bestående af bröstbrosket. Tuberville säger sig hafva sett en korp, som alltid infann sig då en hjort fälldes, och skrek så länge, till dess han fick sin vanliga andel.|-

15