| Sid. 122. | Hvem vågar här jaga på bergen. (8) Vi hafva redan anfört att Elfvorna voro nyckfulla och snarstuckna. Såsom alla andra skogsägare, voro de äfven rädda om sina trän och sitt vildbråd. |
| Sid. 122. | bära den gräsgröna färgen. (9) Emedan Dvergarne brukade gröna kläder, troddes de blifva förtörnade om menniskor nyttjade samma färg. |
| Sid. 122. | du som var fordom en Kristen man. (10) Elfvorna troddes hysa särdeles hög tanke om de företräden som förvärfvades genom de Kristnas dop, och visade stor aktning för de Kristna menniskor, som fallit i deras våld och sedermera med dem blifvit förbundna. |
| Sid. 123. | Hur prydligt och grannt lyser Elfvornas lag; (11) All Elfvornas prakt troddes vara bländverk, äfvensom deras kräsligheter. |
| Sid. 124. | han mig i syndig gerning fick fatt. (12) Elfkungens undersåtare förmentes få tillökning af menniskor, så väl barn som fullvuxna. Många, som troddes vara döda i denna verlden, hade blott blifvit medborgare i Elfvornas rike. |
Sida:Sjöfröken 1829.djvu/249
Den här sidan har korrekturlästs
287
Noter till Fjerde Sången.
