Hoppa till innehållet

Sida:Sjöfröken 1829.djvu/263

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
301
Noter till Sjette Sången.
Sid. 212.

Han var ej Riddar Snowdoun mer,
Men Elin Skottlands Konung ser.

(5) Denna upptäckt torde erinra Läsaren om den vackra Arabiska sagan Il Bondocani. Händelsen är likväl icke lånad ur denna historia, utan af Skottsk tradition. Jakob den Femte hade så ädla och goda afsigter, att hans romantiska upptåg blifva ursägtliga, till och med aktningsvärda. Han plägade ofta ströfva omkring trakterna vid sina slott, under olika förklädningar, dels för att tillse huru rättvisan handhades, dels i det mindre lofliga ändamålet att söka kärleksäfventyr. Man har tvänne förträffliga komiska visor, hvilka sägas vara grundade på ett par kärleksäfventyr, som han hade under det han vandrade omkring förklädd till tiggare.

En annan händelse som säges hafva ägt rum i byn Cramond, nära Edinburgh, hade så när kostat honom lifvet. Han hade på då detta ställe förstått göra sig älskad af en flicka af lägre stånd; men några karlar, som antingen voro hennes slägtingar eller tillbedjare, hade lagt sig i försåt för den förklädde Monarken, då han återvände från det hemliga mötet. Jakob, som af naturen var modig, och dessutom snäll fäktare, försvarade sig tappert med värjan. En bonde, som höll på att tröska i en närbelägen loge, hörde larmet, sprang ut, och antingen af medlidande eller naturlig rättskänsla, kastade sig på den svagare sidan,

16