Sida:Sjöfröken 1829.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Sin svarta vinge trasten redan ryktat.
Och hämplingen stämt upp sin morgonsång;
Naturens barn, se'n mörkrets skuggor flyktat
Med nyfödd dag nyfödas än en gång; —
Då lilla båten nedåt viken skrider
Att sakta vagga främlingen i land
Och friska morgonen sin anda sprider
Till Skalden Allanbane på holmens strand (1)
Ljuft gråhårsmannens sång till harpan klingar
Och sväfvar öfver sjön på vindens vingar.

2.

Sång.

Så hastigt roddarn från sin år
Ej skakar vågens skum;
Så hastigt kölens krökta får
Ej jemnar sig och återgår
Till lugnets förra rum;

Som menniskan i nöjets famn
Förglömmer fordna vänners namn.
Så ror du främling öfver sjön
Och glömmer snart den lilla ön!

Till Hofs du vinne ära, makt
Och högt befäl i krig;
God falk och hund och häst för jagt;
Der skönheten i all sin prakt
Ser och belönar dig!