Sida:Sjöfröken 1829.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

52

På sjön jag ingen ser till,
Ej aspens löf slå minsta drill
Och ängulln nickar ej; likväl,
Jag ville svärja på min själ
Att något ljud — tyst! långt ifrån
Hörs krigsmusikens vilda dån!…

16.

Längst bort, uppå den klara våg
Man fyra mörka prickar såg,
Men småningom blef hvarje prick
En båt för Allans vanda blick,
Och styrde från ett sund i sjön
Med dristig rodd åt lilla ön.
De kommo närmare, och re'n
I solen Rodriks fana sken,
Med Riddarns sköldemärke prydd:
En lummig tall, med silke sydd,
Nu sågos blänka yxor. spjut,
Och mantlar brokigt pösa ut,
Och plymer hvifta stolt på sned,
Och mössor nicka upp och ned,
Då roddarn raskt sin åra drog
Och skummet högt ur vattnet slog.
I fören spelmän sågos stå,
Och långa band, till färgen blå,
Från deras pipor sänkte sig,
Att sopa båtens våta stig.