70
Och blod visst flutit ganska snart,
Om Douglas ej, med jettearm
Dem åtskiljt, då med ädel harm
Han ropade: “Jag heligt svär!
Den som drar först, min ovän är.
Jag tål ej detta plumpa gräl
Och tycken J det passar väl,
Att Elins hand blir föremål
För oanständigt kif och skrål?”
De fällde långsamt händren ned
Och hvar för sig tillbaka skred;
Men de till hälften dragna jern
Än tycktes båda hugg och värn.
35.
Nu Fru Margret sprang fram med hast
Och höll i manteln Rodrik fast.
Af ångst och rädsla Elin skrek,
Och som ett lik blef Malcolm blek.
I slidan Rodrik svärdet stack
Och sade hånligt: “Malcolm! Gack
Till hvila, du; din fina kind
Tål icke nattens kulna vind(13)!
I morgon kan du gå din väg,
Och då åt Jakob Stuart säg:
Att Rodrik släpper ingen hit;
Ej heller uti kungasvit
Sin fria Clan han nånsin fört.
Hvad mer du här har sett och hört
