Sida:Skeppar Worse.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 209 —

ock isynnerhet af andlig verve, så att intet af hvad som hittills upptagit och sysselsatt min själs krafter ännu har blifvit mig främmande eller likgiltigt. Det har endast kommit mera lugn i sinnet, hjernan är mera egnad att utföra sina functiones ostörd af lidelserna, ungdomens ofta något öfverilade ifver är aflöst af den fullt mognade mannens lugna besinning.

Jag skrifver i dag mera utförligt till dig, min käre son, och om åtskilliga ämnen, som vi sedvanligen ej göra till föremål för vår correspondance; men jag föranledes dertill dels af min önskan att sätta dig in i förhållanden, i hvilka du en gång kommer att inträda, dels också af hoppet om, att detta bref kommer att blifva ett af de sista, som vi växla på så lång distance. Ty det är nu och framgent min önskan och faderliga vilja, att du i öfverensstämmelse med tidigare aftal mellan oss vänder åter till ditt hem instundande vår; i det jag hemställer till ditt eget afgörande att välja, om du vill taga hemvägen öfver Paris och Köpenhamn eller om du vill resa tillbaka till England och derifrån komma hit öfver med en af de första hummerkuttrarne.

Det skall bereda mig mycket stor glädje att se dig vid god helsa hemma igen, och jag hoppas att också du å din sida skall känna dig tillfreds och lycklig i denna omgifning och vid att arbeta i vår affär. Visserligen har det ej gått ur mitt minne, att då jag sjelf i din ålder återvände från en flerårig vistelse i utlandet, föreföll Sandsgaard mig vara en afsides och dammig vrå af den stora verlden. Men lifvets erfarenhet har lärt mig, att