och långsamhet, och anten Medicamentets eller Brunn-Watnets qvantité och myckenhet. Nu, som det wore en fåfängia, och kanskie med, en lifs spillan, at inösa i Patienten på en gång de Medicamenter, som skulle tagas på 8. eller flere gångor, så skeer det eij helre utan skada til helsan, och kanske lifwet med, at man innom 1. Wecka eller 14. Dagar, wil dricka i sig den Proportion och andeel af Watnet, som bör drickas på 4. à 5. Weckor. Naturen låter intet twinga sig, utan wil småningom gå ifrån mindre til mehre: Och är eij bättre dricka på en gång, det man skall hafwa på månge, än äta på en gång, det som fordras öfwer hela weckan. Hwarföre är bäst, at i detta målet hålla sig wid Brunns Curen förståendes Medici inrådande, som så är bekant så wäl om Watnets Natur, som siukdomens art, at han kan den ena moot den andra proportionera; och om han så skulle finna rådeligit ock nödigt, så är bättre spendera en wicka mehr på Curen, än 1. wecka för litet. Ty när man hela elfwa Monaderne om åhret får lefwa efier eget behag och med sielfz
