stadgat, och hans namn bars på ryktets vingar till vartenda guldgrävarläger i Alaska.
Längre fram på hösten räddade han John Thorntons liv på annat sätt. De tre kamraterna höllo på att föra en lång och smal båt nedåt en svår passage på Forty-Mile Creek. Hans och Pete gingo utmed stranden och höllo båten uppe med en lina, som de flyttade från träd till träd, medan Thornton satt i båten och stakade den framåt, under det han skrek sina order till kamraterna på stranden. Buck var också i land och höll sig steg för steg i jämbredd med båten, utan att ta ögonen från sin herre.
På ett särskilt svårt ställe, där ett rev av nakna klippor sköt upp ur vattnet, firade Hans ut repet, och medan Thornton stakade båten ut i strömmen, rusade Hans nedåt stranden med tågändan i sin hand, för att åter dra in båten sedan revet var passerat. Båten flög utför strömmen i rasande fart och sedan den hade klarat revet, drog Hans åt sig repet, men gjorde det för häftigt, så att båten vändes upp och ned och Thornton kastades ur och fördes med strömmen mot flodens farligaste punkt, ett virvlande fall, där ingen kunde tänka på att rädda sig genom simning.
Buck hade ögonblickligen kastat sig i vattnet, och sedan han simmat trehundra yards, hann han upp Thornton midt i en ursinnig vattenvirvel. Så snart
