dalar med mindre hårdt klimat. Buck hade redan lagt beslag på en halvvuxen kalv, som hade förirrat sig från de sina, men han hyste en ivrig längtan efter ett större och farligare byte, och en dag fick han syn på ett sådant, där bäcken rann upp på bergåsen. En flock av tjugu älgar hade gått över från skogarnas och strömmarnas land, och bland dem var en väldig tjur. Han tycktes vara mycket vildsint, ungefär sex fot hög, och således en så fruktansvärd motståndare som Buck någonsin kunde önska sig. Av och an skakade tjuren sina stora horn, som grenade sig i fjorton spetsar och höllo sju fot mellan de yttersta, Hans små ögon lyste med en skarp och illvillig glans, och han vrålade ursinnigt då han fick se Buck.
Från tjurens ena sida, alldeles invid bogen, stack ett pilskaft ut, och det var orsaken till hans vildsinthet. Ledd av en instinkt som härrörde från forna jakter i uråldriga tider, bemödade sig Buck att skilja tjuren från de övriga. Det var intet lätt arbete. Han började skälla och dansa omkring framför honom, nätt och jämnt utom räckhåll för de väldiga hornen och de platta hovarna, som skulle ha stampat livet ur honom i ett enda tag. Lika urståndsatt att vända ryggen åt de hotande betarna som att gå vidare, blev tjuren alldeles vild av raseri. Han gjorde utfall mot Buck, som listigt drog sig tillbaka, lockande tjuren framåt genom att låtsa sig oförmögen att komma
