Hoppa till innehållet

Sida:Skriet från vildmarken.djvu/56

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

gömd, och morrade så fruktansvärd! att Pike skälvde av förskräckelse där han låg gömd.

Men då han slutligen blev upptäckt och den ursinnige Spitz flög på syndaren för att straffa honom, kastade Buck sig emellan lika ursinnigt. Det kom så oväntat och utfördes så slugt, att Spitz blev kastad över ända. Pike som förut darrat av rädsla, fattade mod genom Bucks öppna myteri och rusade på sin kullkastade anförare. För Buck var numera »ärligt spel» ett förgätet lagbud, och han beredde sig att hjälpa till. Men Frangois, som skrattande hade sett på så länge intet ingrepp skedde på rättvisans område, gav nu Buck ett slag med piskan så hårdt han orkade. Men detta förmådde icke driva Buck från hans kullkastade motståndare, och François måste ta till piskans tjockända. Halvt yr efter det hårda slaget ryggade nu Buck tillbaka och fick smaka piskan gång på gång, under det Spitz grundligt tuktade den försumlige Pike.

De följande dagarna, då avståndet från Dawson blev allt mindre och mindre, fortfor Buck att gå emellan Spitz och dem han ville straffa, men han gjorde det listigt och då François ej fanns i närheten. Detta Bucks hemliga myteri hade till följd att en allmän upprorisk anda vaknade och gjorde sig allt mer och mer gällande. Dave och Sol-leks voro oberörda av upprorsandan, men de andra blevo allt värre och värre.

52