klyvningen av bränslet, är icke godt att förstå, men det kunde lika väl hända att grälet gick i den riktningen som att det störtade sig över Charles’ politiska åsikter. Och att hans systers skvalleraktiga tunga kunde stå i något slags förbindelse med uppgörandet av en eld vid Yukon var väl icke begripligt för någon annan än Mercedes, men hon lättade sitt hjärta med att uttala massor av åsikter om denna sak och drog på samma gång tillfälligtvis fram åtskilliga andra obehagliga karaktärsdrag som voro egendomliga för hennes mans släkt. Och emellertid blev där ingen eld uppgjord, lägret var knappast halvfärdigt och hundarna hade ej fått mat.
Mercedes ansåg sig tack vare sitt kön ha en särskild orsak till klagan. Hon var vacker och hon var kvinna, och hon hade blivit ridderligt bemött i alla sina dagar. Men det sätt varpå hennes man och hennes bror nu behandlade henne var långt ifrån chevalereskt. Det var hennes vana att vara hjälplös. De visade sig missnöjda över det. Men då de bestredo vad hon ansåg för sitt köns viktigaste prerogativ, började hon göra deras liv outhärdligt. Hon hade icke längre något undseende för hundarna, och då hon nu var trött och ömfotad, envisades hon att åka i släden. Hon var vacker och hon var kvinna, men hon vägde mer än hundratjugo skålpund — en dryg råge på den börda, som släpades framåt av svaga och
