Den här sidan har korrekturlästs
21
Och de dar, som fridens voro,
Nu hon sörjer utan tröst.
Och ännu, när höstens dimmor
Jagas fram i gulnad lund,
Dallra blodets röda strimmor
På hvart blad i kronans rund.
Derför ser du, om ock fläkten
Slumrar in från lek och strid,
Aspen dock i glesa drägten
Ständigt skälfva utan frid.
Carlén.
