ty det är gammal jägarsed
att svälja sista droppan ned
och träffa alla skotten.
Och ingen skall för oss gå fri,
som för sitt fall är mogen;
den djerfves lífstråd klippa vi,
bland snår och häckar gömda i
ett bakhåll uti skogen!
Men lífvet börjar bli för tungt,
så liksvept segrens minne;
och med ett blod, så varmt och ungt,
är här i Sverige alltför lugnt
för ett oroligt sinne!
Och än står svenska äran qvar
uti den svenska hären
i ofördunklad glans, så klar,
och bergfast, som hon alltid var,
likt klipporna i skären!
O, gif oss derför bly och krut
och order, Drott, att jaga!
och jägarne vid fejdens slut,
om du oss för i öster ut,
hem i triumf dig draga!
I Tyskland sist vi stridde bra
med studsare och kula!
härnäst vi ut, som lejon, dra!
Hell! Elfsborgs Jägare! hurra!
Hell! alla blå och gula!
