Den här sidan har korrekturlästs
30
Och ur kistan uppå vinden
Får han snart en afskedstår.
Men i knät på mamma sitter
Lilla Per, den ”snälla gris,”
Lyss på sparfvens muntra qvitter,
Han, som aldrig plär få ris?
Bakom systers myrtenblomma
Kura barnen i sitt lag,
Undra om det ej skall komma
Någon främmande i dag.
Stackars Moppe ömt de smeka
Der han gnäller under stoln:
Han med Emma ville leka,
Men ref sönder nya kjoln.
Ur sin dröm nu Thilda vaknar,
Ser så mulen ut och tvär;
Staden hon ofantligt saknar:
Kors, hvad söndan tråkig är!
Med gitarrn, kring halsen bunden,
Sitter undertecknad stum,
Tills han går i skymnngsstunden
In i guvernantens rum.
Der han vackert musicerar —
Och hans stämma blir så len,
När han sist mamsell trakterar
Med ett stycke af
Carlén.
