höga löner skapa dugliga arbetare, vill icke utsträcka denna sats till att gälla för Indien. Hinduen har alldeles för små behof; han behöfver inga täta bostäder, inga ordentliga kläder, och hvad beträffar födan nöjer han sig med 2 pund ris om dagen, som tillsammans med något curry kostar en shilling (90 öre) i veckan. För en och en half shilling i veckan lefver han i relativ lyx. Därför lämnar hinduen också sitt arbete, så snart han förtjänt det nödvändigaste. Högre betalning gör honom endast latare.
Frågan om verkan af höga löner kan alltså icke afgöras i allmänhet, svaret utfaller olika för olika folkslag och för olika tider. På primitiva folk med små behof och liten energi ha högre löner ingen verkan. För civiliserade människor med höga lefnadsvanor och stora anspråk betyder däremot en god betalning alltid en eggelse till ytterligare ansträngning. Humboldt berättar, att man i Mexiko förbjudit odling af bananer, för att tvinga folket att arbeta; så länge de hade bananer, hade de inga vidare behof att arbeta för. Och ändå predikar man alltjämt för våra arbetare att de skola lära att nöja sig med litet! Skulle icke dessa erfarenheter kunna ge oss besked om faran af för små anspråk? I sanning, förnöjsamhet må vara en österländsk dygd, men hela den vesterländska kulturen hvilar på att vi förstå att ställa höga fordringar på lifvet. Den arbetare, som icke lärt sig att sätta värde på ett trefligt hem och på kulturlifvets högre njutningar, skall nog äfven hos oss endast använda en högre lön på brännvin, och den höga lönen skall då icke göra honom till en dugligare arbetare; men det är just därför som det är så viktigt att från början vänja arbetaren att fordra något mer af lifvet än ett rus; verkligt höga anspråk måste man uppfostras till.
Brassey’s bok är nu 30 år gammal, och det kunde nog behöfvas att sprida ljus öfver de höga lönernas
