inkomster på de fattigare i och för sig och i stort sedt icke medför ett väsentligt framsteg. På detta sätt blir beräkningen af medelinkomsten af afgörande betydelse för ett riktigt bedömande af den praktiska socialpolitikens allra viktigaste problem.
Då vi göra denna beräkning måste vi emellertid komma ihåg, att ändamålet med den är att få veta, hur mycket hvar individ skulle kunna lefva opp, i fall alla hade en lika inkomst. Nu kan en nation aldrig lefva opp hela sin inkomst, utan måste alltid afsätta en del för kapitalökning. Detta är en väsentlig betingelse för hvarje ekonomiskt framåtskridande; ja utan en sådan kapitalökning skulle en nation till och med gå tillbaka i välstånd, allt efter som folkmängden tillväxte. Man kan ju t. ex. tänka sig hur det skulle se ut i Sverige, om nationen i närvarande stund icke disponerade öfver mera kapital än för en generation sedan. En ständig ökning af nationens kapital måste i själfva verket betraktas som en ekonomisk nödvändighet, som man icke under några som hälst samhällsformer kan komma ifrån.
För att se hvad en nation kan lefva opp måste vi alltså från den totala årsinkomsten dra kapitalökningen under året. Det är därför nödvändigt att för vår beräkning välja ett land, som äger en tillförlitlig statistik öfver såväl inkomst som kapital och som därtill är så stort som möjligt. Dessa villkor uppfyllas bäst af Preussen, som har en på obligatorisk själfdeklaration hvilande inkomstskatt och därtill en förmögenhetsskatt. Öfver taxeringarna till dessa skatter offentliggöres årligen en utförlig statistik: då de preussiska taxeringsmyndigheterna äro kända för sin stränghet och noggrannhet, torde detta material få anses såsom ett i det hela ganska tillförlitligt uttryck för de verkliga förhållandena.
På grund af detta material och åtskilliga andra statistiska uppgifter har jag verkställt en beräkning af det
