en allmänt socialekonomisk synpunkt utan också från en rent moralisk: »profiten, den enskildes affärsvinst, bringar alla den mänskliga naturens lägre drifter i rörelse» Owens ideal är därför att fullständigt få bort profiten såsom element i prisbildningen.
Detta har också sedan blifvit en lösen för all kooperativ politik.
Till förverkligande af detta mål öppna sig emellertid två skilda vägar. Vi kunna å ena sidan tänka oss att arbetare, som äro sysselsatta för framställandet af en och samma vara, slå sig samman för att själfva öfverta produktionen, så att säga bli sin egen arbetsgifvare. De vinna därigenom, att de för sig själfva behålla en profit, som annars skulle tillfallit ett i deras ögon onödigt mellanled – arbetsgifvaren-företagaren. Detta är den kooperativa produktionen.
Den karaktäriseras däraf att profiten ändå finns kvar, ehuru den delas mellan arbetarne i förhållande till det utförda arbetet, i stället för att delas mellan kapitalister i förhållande till det insatta kapitalet.
Den andra vägen är den, som har till mål profitens fullständiga utrotande. Medlet härtill heter kooperativ konsumtion och består däri, att konsumenterna sammansluta sig för att själfva inköpa de varor de förbruka, eller låta producera dem för egen räkning, och därmed ernå att ej behöfva betala mer än varornas verkliga produktionskostnader.
Dessa båda grenar af den kooperativa rörelsen äro så väsentligt skilda både från teoretisk synpunkt och med hänsyn till sina ekonomiska och sociala verkningar, att de i själfva verket måste betraktas som två själfständiga rörelser. Vi få icke af det gemensamma namnet »kooperation», som nu en gång är det historiskt gifna, låta förleda oss till att utsträcka våra omdömen om den ena rörelsen så, att vi utan vidare låta dem gälla för
