Den provisoriska strandlagen gäller t. o. m. den 31 december 1952. En
ny strandlag bör därför träda i kraft den 1 januari 1953. I ett hänseende
bör emellertid lagen kunna tillämpas redan före sistnämnda dag. De
förbudsförordnanden, som meddelats enligt den provisoriska strandlagen,
förlora nämligen sin giltighet med utgången av år 1952. Det är av vikt att
de nya förordnanden med stöd av den nu föreslagna lagen, vilka
länsstyrelserna anse erforderliga, komma att gälla från och med den l januari
1953. Eljest skulle under en mellantid inga förbudsförordnanden gälla,
vilket skulle kunna utnyttjas för illojala åtgärder. Länsstyrelserna böra
därför ha möjlighet att redan före den 1 januari 1953 med verkan från
och med denna dag meddela förordnanden enligt 1 § nya lagen. En
bestämmelse härom har upptagits såsom ett undantag från huvudregeln om
ikraftträdandet. Tillämpning av undantagsbestämmelsen torde enligt allmänna
regler kunna ske sedan fyra veckor förflutit från den dag då lagen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk
författningssamling. En förutsättning för att den föreslagna anordningen skall få avsedd
verkan är givetvis att lagen utfärdas i god tid före ikraftträdandet,
exempelvis omkring den 1 juli 1952. I överensstämmelse med vad nu sagts torde
den av utredningen föreslagna tillämpningskungörelsen, som innehåller
föreskrifter bl. a. om det förberedande arbetet för att meddela
förordnande enligt strandlagen, böra träda i kraft omedelbart efter publiceringen.
– Utredningen vill understryka vikten av att länsstyrelserna begagna den
möjlighet, som öppnats genom undantagsbestämmelsen, så att
förordnandena enligt den provisoriska lagen – i den mån dessa anses böra äga
bestånd även i fortsättningen – komma att omedelbart avlösas av nya
förordnanden.
I andra stycket har föreskrivits att vid beräkning av markvärde enligt lagen skälig hänsyn skall tagas till det värde marken närmast före den 1 januari 1948 ansågs ha enligt då tillämpade grunder, varför även det värde som då tillmättes marken för tätbebyggelse får komma i betraktande. Motivering till detta stadgande har lämnats tidigare i betänkandet (s. 111).
Enligt direktiven har utredningen haft att pröva även frågan om
ersättning för men som uppstått till följd av byggnadsförbud enligt den
provisoriska strandlagen. Utredningen anser, att härvid i stort sett böra gälla
samma regler som i fråga om intrångsersättning enligt den föreslagna nya
lagen.
Att nya lagens ersättningsregler äro tillämpliga även i fråga om skada, som uppkommit enligt den äldre lagen, innebär bl. a. att en förutsättning för att ersättning skall kunna utgå för sådan skada är att ansökan om byggnadstillstånd gjorts och avslagits under sistnämnda lags giltighetstid.
Om i sådant fall markägaren eller nyttjanderättshavaren kunnat till följd
