IX. ÖVERSIKTLIG STRANDPLANERING
Tidigare har framhållits (s. 70) att länsstyrelsen för att kunna tillämpa strandlagen på ett riktigt sätt måste göra klart för sig hur den nödvändiga bebyggelsen i stort bör anordnas och hur utvecklingen i övrigt lämpligen bör ske. I synnerhet beträffande områden, som äro eller väntas bli särskilt eftersökta för fritidsbebyggelse, böra positiva åtgärder vidtagas i syfte att åstadkomma sådan lokalisering av bebyggelsen, att strandområdenas rekreationsmöjligheter bli tillvaratagna på bästa möjliga sätt.
Stundom torde översiktlig planläggning enligt byggnadslagens regler vara ett lämpligt medel att åstadkomma en önskvärd utveckling i fråga om strandområdena.
Regionplan skall upprättas när en intressegemenskap råder mellan två eller flera kommuner och gemensam planläggning finnes böra ske beträffande grunddragen för markens användning i ett eller flera hänseenden. I regionplan kan mark avsättas för bl. a. fritidsbebyggelse och friluftsliv. Om åter den översiktliga planläggningen kan inskränkas till att omfatta allenast den egna kommunens mark, skola i den mån så erfordras grunddragen för markens användning fastslås i en generalplan.
Även om möjlighet finnes att upprätta regionplan enbart för att trygga tillgången på mark, som lämpar sig för fritidsområden, torde dock i regel en regionplan främst få taga sikte på andra förhållanden. En generalplan avser i normala fall att tillgodose flertalet av de markbehov, som kunna förväntas uppstå på grund av tätbebyggelsens framtida utveckling eller av annan anledning. De bedömanden, som måste ligga till grund för såväl regionplan som generalplan, beröra en mångfald intressen. Utarbetandet av sådana planer kommer därför i regel att kräva avsevärd tid och draga betydande kostnader. Då fritidsbebyggelse och även annan bostadsbebyggelse på sina håll utbreder sig mycket hastigt inom strandområdena, torde det ofta bli nödvändigt att skyndsamt kunna vinna en överblick över läget och att inom hotade områden i snabbare och enklare former än dem byggnadslagen erbjuder kunna åstadkomma en översiktlig planläggning av strandområdenas användning för fritidsbehov av skilda slag.
Den översiktliga strandplanering, som alltså erfordras, bör syfta till att i stora drag angiva huru strandområdena lämpligen böra disponeras för att på bästa möjliga sätt kunna tillgodose de olika behov som finnas. Den bör sålunda avgränsa de områden, vilka med hänsyn till sitt läge eller sin
beskaffenhet om möjligt böra hållas helt fria från bebyggelse för att
