Sida:Sou 1951 40.djvu/144

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

förbudet den med förordnandet avsedda marken jämte annan i samma fastighet ingående mark. vars utnyttjande påverkas av förbudet, kan av ägaren nyttjas allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till markens värde vid tiden för förordnandets meddelande. Sistnämnda föreskrift om jämförelse mellan markens användning efter förbudet och dess värde före förbudet överensstämmer i huvudsak med den ersättningsregel som enligt 1947 års byggnadslag gäller beträffande inskränkning i byggnadsrätten genom planläggning. I formellt hänseende avviker visserligen den nu föreslagna regeln från byggnadslagens ifrågavarande föreskrift såtillvida som enligt utredningens förslag jämförelsen skall avse icke blott – såsom enligt byggnadslagen – det förbudsbelagda området utan även annan till samma fastighet hörande mark, vars utnyttjande påverkas av förbudet. Utredningen anser emellertid att, med hänsyn till vissa andra bestämmelser i byggnadslagen, den nämnda avvikelsen icke innebär någon större skillnad i sak. Den föreslagna ersättningsregeln har även i övrigt ansetts icke strida mot de allmänna principer, på vilka byggnadslagstiftningen vilar. – Vad som stadgats om rätt för markägare att erhålla ersättning skall enligt förslaget ha motsvarande tillämpning beträffande innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till marken som upplåtits innan förbudsförordnandet meddelades.

Framställning om ersättning skall enligt förslaget göras hos länsstyrelsen. Kan överenskommelse i ersättningsfrågan icke träffas, har den ersättningskrävande att ansöka om stämning å kronan till expropriationsdomstolen.

Allmänhetens rätt att färdas och vistas inom naturområden vid stränderna kan inskränkas icke blott genom bebyggelse samt schaktning m. m. utan även genom att stängsel uppsättas, som faktiskt hindra tillträdet. Utredningen har fördenskull ansett nödvändigt att i lagen stadga skydd mot att allemansrättens utövning hindras genom sådana hägnader. Utredningen har dock, med hänsyn till de många fullt legitima behoven av att ha stängsel, icke velat föreslå möjlighet att förbjuda att sådana bibehållas eller uppföras inom strandområden. I stället skall enligt förslaget, om inom område för förbudsförordnande finnes stängsel, som omöjliggör eller avsevärt försvårar tillträdet till mark där hinder eljest icke förelegat för allmänheten att färdas till fots, länsstyrelsen kunna förelägga den som håller stängslet att anordna grind eller annan framkomlig genomgång. Denne skall äga rätt till ersättning av kronan för arbetet.

I såväl vederbörande markägares som allmänhetens intresse har i förslaget stadgats, att den som färdas över eller eljest uppehåller sig å annans område, som omfattas av förbudsförordnande enligt lagen, skall tillse, att han ej kvarlämnar glas, avfall, papper eller andra föremål under förhållanden som äro ägnade att medföra vantrevnad eller risk för skada till

person eller egendom. Att denna bestämmelse införes har avsetts vara en

144