Hoppa till innehållet

Sida:Sou 1951 40.djvu/15

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

beaktas om byggnaden vore erforderlig för något av de angivna behoven. Jag fann icke tillräckliga skäl föreligga för att välja denna mera stränga linje, men såsom jag anförde i propositionen bör spörsmålet omprövas under den blivande utredningen, varvid särskilt får beaktas huruvida några försök att kringgå lagstiftningen visa sig ha skett under den provisoriska lagens giltighetstid. – – –

Om man vill eftersträva ett skydd av strandområdena mot icke önskvärd bebyggelse, ligger det i sakens natur att man samtidigt eller, rättare sagt, i första hand måste begränsa möjligheterna att ytterligare uppdela de fastigheter, som redan finnas inom dylika områden. Samspelet mellan fastighetsbildning och bebyggelsereglering har också kommit till uttryck i stadganden i jorddelningslagen och fastighetsbildningslagen om att avstyckning inom område, för vilket det gäller särskilda bestämmelser med avseende å markens bebyggande, ej må verkställas så, att syftet med bestämmelserna motverkas. Uppenbart är, att dessa stadganden kunna bli tillämpliga genom sådana byggnadsförbud som meddelas med stöd av den provisoriska strandlagen. Med hänsyn härtill fann jag det icke påkallat att, på sätt lantmäteristyrelsen under remissbehandlingen av departementspromemorian yrkade, i den provisoriska lagen upptaga en uttrycklig regel om avstyckning inom förbudsområden. Jag framhöll emellertid, att hela frågan om fastighetsbildningen inom förbudsområdena och därmed sammanhängande problem givetvis vore ett ämne, som finge noggrant undersökas vid en blivande utredning. Det bör alltså närmare undersökas, huruvida ur de synpunkter, som aktualiseras av frågan om strändernas skydd, några kompletteringar i jorddelningslagstiftningen – icke blott beträffande avstyckning utan även med avseende å annan fastighetsbildning – kunna anses vara av - behovet påkallade. Därjämte bör undersökas, om eljest några åtgärder böra genomföras med avseende à annan lagstiftning, främst beträffande reglerna om nyttjanderätt och servitut.

Vid utredningen hör prövas, om erforderliga regler skola upptagas i en speciallagstiftning eller inflyta i allmänna byggnadslagen och fastighetsbildningslagarna.


I direktiven uppdrogs vidare åt utredningen att ägna uppmärksamhet åt frågan om förutsättningarna för att ägare av mark, som beröres av lagstiftningen, skall få ersättning härför ävensom att pröva i vad mån ersättning skall utgå för det men, en markägare kan ha lidit på grund av byggnadsförbud med stöd av den provisoriska strandlagen. En närmare redogörelse för direktiven i denna del lämnas i ett senare avsnitt av detta betänkande (s. 92).


15