- b) i ändamål att för framtiden orubbad bevara naturskön eller eljest med
avseende å sin natur beaktansvärd plats eller att freda visst djur- eller växtslag (nationalpark).
- dels ock på enskild tillhörigt område för det ovan under b) angivna ändamålet.
Beslut om inrättande av skyddsområde på statens mark fattas genom lag, och genom en därtill ansluten förordning meddelas särskilda fredningsbestämmelser för området. Avsättande av enskild tillhörig mark såsom naturskyddsområde kan blott ske efter ansökan av ägaren. Beslut därom meddelas av länsstyrelsen, som däri angiver i vilket avseende området skall vara fredat.
De nu nämnda stadgandena, som äro mycket kortfattade och sakna egentlig motivering. anses medgiva att naturskyddsområden inrättas även för delvis sociala ändamål, d. v. s. för att främja allmänhetens friluftsliv. Lagen har tolkats så att enligt densamma kunna inrättas rekreationsområden för allmänheten, då detta syfte kan förenas med det rena naturskyddets behov. Fredningsstadgandena skola vara av den art, att garantier finnas för att landskapet och naturen bibehållas mer eller mindre oförändrade (byggande, skogsavverkning, jordbruk och annan dylik verksamhet är förbjuden eller i hög grad inskränkt). Däremot anses t. ex. folkparker, beträffande vilka friluftssynpunkten är allena bestämmande och inom vilka byggnader och anläggningar av olika slag skola finnas, icke kunna inrättas med stöd av naturskyddslagen.
I nationalparker, som inrättats på statens mark, får allmänheten – med iakttagande av vissa regler – fritt uppehålla sig. Dessa områden äro emellertid icke huvudsakligen rekreationsplatser utan i främsta rummet avsatta såsom sevärdheter i undervisningssyfte. På enskilda tillhöriga fastigheter ha under de senaste åren anlagts några naturskyddsområden, där det sociala syftet är mera framträdande.
I Finland anses allmänheten ha rätt att färdas och vistas i annans skog och mark samt att begagna annans vattenområde, under förutsättning att jordägaren icke härav åsamkas ekonomisk skada. Undantagna från utövningen av denna allmänhetens rätt äro tomtområden och vissa andra specialområden.
Expropriationsinstitutet är icke inskränkt till vissa i lag angivna ändamål, utan expropriation kan ske för vilket ändamål som helst, när allmänfördel så kräver. Genom expropriation kan sålunda mark förvärvas för att anordna allmänna rekreationsområden i närheten av bosättningscentra, om sådana områden icke kunna ordnas på annat .sätt och saken anses vara av den vikt att förfarandet är påkallat. Enligt lagen om naturskydd kan i naturskyddssyfte enskild fast egendom exproprieras av staten och användningen av sådan egendom kan i expropriationsväg inskränkas. Hittills torde dock expropriationsförfarandet icke ha tillämpats till förmån för det sociala naturskyddet.
Norge
I Norge har allmänheten i .stort sett samma fri- och rättigheter med avseende på färdsel och vistelse å annans mark, badning vid annans strand m. m. som i Sverige. Liksom hos oss råder en viss oklarhet angående gränserna för denna allemansrätt. Missbruk av densamma ha förekommit, vilket tillsammans med de olägenheter, som i allmänhet måste bli förenade med masstillströmning av friluftsfolk, föranlett att markägarna sökt förbjuda tillträde även till utmarker, speciellt inom strandområden. Bebyggelsen vid stränderna av Oslo-fjorden och Skagerack hotar därjämte att mycket starkt inkräkta på möjligheterna till bad även på ganska långa avstånd från där belägna större samhällen.
