utefter strandlinjen av förbudsområden vid saltsjöstrand resp. insjöstrand och strand vid vattendrag, dels sammanlagda arealen förbudsbelagd mark av envar av de förut såsom a)–d) betecknade markkategorierna. Det må understrykas att dessa uppgifter givetvis på intet sätt kunna vara exakta. De grunda sig på överslagsvis gjorda beräkningar. Vidare har i tabellen för några län anteckning gjorts om att generella undantag från förhuden medgivits. Beträffande sådana allmänna undantag lämnas här följande redogörelse.
Stockholms län och Västmanlands län: Förbudet gäller icke redan befintlig fastighet med en landareal understigande 2 har. Beträffande fastighet med större landareal, varå bostadsbyggnad fanns uppförd då förbudet meddelades, gäller förbudet icke den eller de delar av fastigheten, vilkas strandlinje ligger närmare byggnaden än 100 m.
Uppsala län: Från förbud undantages fastighet med en landareal av högst 3.000 m2, å vilken den 1 juni 1951 bostadsbyggnad var uppförd eller under uppförande. Beträffande fastighet med större landareal än 3.000 m2 utgör förbudet icke hinder för uppförande å förbudsområdet inom samma fastighet av byggnad inom ett avstånd av högst 50 m. från bostadsbyggnad å samma område, vilken den 1 juni 1951 var uppförd eller under uppförande. Dock må härvid uppföras endast en nybyggnad för bostadsändamål.
Södermanlands län: Beträffande tomtplats som redan bebyggts med bostadshus utgör förbudet icke hinder att där uppföra byggnad inom ett avstånd av 50 m. från en å densamma vid tiden för förbudets meddelande befintlig byggnad.
Östergötlands län: Beträffande tomtplats, som vid tiden för förbudets meddelande var bebyggd med bostadshus, utgör förbudet icke hinder att där uppföra byggnad inom ett avstånd av högst 50 m. från bostadshuset.
Skaraborgs län: I förbudsområdena ha ej medtagits avstyckade tomtplatser av normalstorlek, vare sig de äro bebyggda eller obebyggda.
Beträffande det för Göteborgs och Bohus län meddelade förordnandet
har länsstyrelsen i länet anfört, att förordnandet icke kunnat grundas på
en så detaljerad inventering av strandområdena som varit önskvärd samt
att länsstyrelsen har för avsikt att sedan närmare undersökning företagits
taga frågan under förnyad prövning.
Angående bredden av de många hundra förbudsområdena kunna
fullständiga uppgifter givetvis icke här lämnas. Ibland förekomma i
förbudsförordnandena direkta uppgifter om bredden, under det att i andra fall
förordnandena hänvisa till gränsdragning å kartor. I vissa län ha förbud
ej alls eller endast undantagsvis meddelats för vattenområden. Detta är
fallet med Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Blekinge, Malmöhus,
Örebro, Västmanlands, Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottens län. I
