VI. RIKTLINJER FÖR EN LAGSTIFTNING OM STRANDSKYDD
Föremålet för utredningens arbete är enligt direktiven frågan om en reglering av strandbebyggelsen i syfte att såvitt möjligt bevara ur friluftssynpunkt värdefulla strandområden såsom rekreationsplatser för allmänheten ävensom därmed sammanhängande spörsmål. Syftet med den ifrågasatta regleringen är alltså socialt. Meningen är icke att blott anordna ett antal friluftsbad eller reservat, som allmänheten skulle kunna utnyttja, utan det gäller främst att söka bevara sammanhängande strandarealer med orörd natur såsom fritidsområden för dem som vilja idka friluftsliv. Genom att på detta sätt strandbebyggelsen i erforderlig utsträckning regleras och strändernas lantliga prägel bevaras vinnes även en fördel för naturskyddet. Framför allt genom en olämpligt placerad bebyggelse ha nämligen på många håll strändernas skönhetsvärden allvarligt skadats.
Det är vanligt, särskilt i närheten av de större städerna, att de för allmänheten lämpligaste bad- och friluftsområdena redan tagits i anspråk av enskilda tomtägare. Behov kan i sådana fall föreligga att söka återställa områdena i deras ursprungliga skick för att på så sätt främja friluftslivet. Detta skulle då icke kunna ske annat än genom expropriation av bestående rättigheter. Vissa möjligheter till sådan expropriation finnas också enligt gällande lagstiftning. Strandutredningen har emellertid över huvud icke övervägt några åtgärder i nu angivet syfte. Utredningen har sett som sin uppgift att söka rädda och för framtiden bevara sådana strandområden, som alltjämt äro orörda, men icke att söka åt det allmänna återvinna redan exploaterad strand. Vårt land äger alltjämt mycket stor tillgång till strandområden med orörd natur. Att åstadkomma en ur allmän synpunkt god hushållning med denna viktiga och värdefulla tillgång är strandutredningens huvudmål.
Vid tillkomsten av den provisoriska lagen framhölls, att behovet av rekreationsplatser för allmänheten är större än att det kan täckas enbart genom statliga eller kommunala markförvärv. Strandutredningen delar denna uppfattning. Det är visserligen angeläget att kommunerna och staten förvärva och såsom fritidsområden upplåta områden i den utsträckning så kan ske, men för övrigt måste behovet tillgodoses på samma sätt som hittills; nämligen genom att utnyttja de möjligheter allemansrätten medger.
