Sida:Sou 1951 40.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

strandlagsområdena icke så stor som på en del håll befarats. Strandlagen innebär icke någon utvidgning av allemansrätten utan avser blott att för framtiden bevara allmänhetens tillgång till de strandområden, som den nu äger begagna för friluftsändamål. Emellertid har utredningen icke velat underlåta att föreslå att i avbidan på en allmän lagstiftning om förbud mot nedskräpning strandlagen skall innehålla en bestämmelse som uttryckligen förbjuder att allmänheten skräpar ned inom sådana områden, som beröras av lagens reglering i övrigt. En sådan bestämmelse kommer framför allt att giva ett ökat skydd åt markägaren men den avser även att bereda ökad trevnad för allmänheten.

Brott mot bestämmelsen bör vara straffbelagt. Utredningen underskattar icke svårigheterna att övervaka bestämmelsens efterlevnad men anser att tillkomsten av en dylik föreskrift likväl skulle ha god verkan. I allmänhet sker nedskräpning och osnyggande av ren tanklöshet eller okunnighet. Vetskapen om att sådant är i lag förbjudet skulle otvivelaktigt få en förebyggande verkan i dessa fall. På särskilt utsatta platser kan genom anslag erinras om förbudet.

För utredningens syfte synes det icke erforderligt att den här förordade provisoriska bestämmelsen riktar sig mot markägaren. Frågan om vilka skyldigheter i detta hänseende, som kunna åläggas en person med avseende på hans egen mark, är av sådan art att den icke lämpligen bör regleras blott för ett specialfall som det nu förevarande.

3 § har i enlighet med vad nu sagts och i viss anslutning till här nämnda tidigare förslag utformats så, att den som färdas över eller eljest uppehåller sig å annans mark inom område, som omfattas av förordnande enligt 1 §, skall tillse att han ej kvarlämnar glas, avfall, papper eller andra föremål under förhållanden som äro ägnade att medföra vantrevnad eller risk för skada till person eller egendom. Brott mot denna föreskrift skall enligt 9 § bestraffas med penningböter, högst 300 kronor.


4 och 5 §§.


Inledning


Genom att länsstyrelsen i enlighet med 1 § av den föreslagna lagen förbjuder uppförande av byggnad eller vidtagande av annan åtgärd inom ett .strandområde kan under vissa förhållanden skada uppkomma för markens ägare eller annan rättsinnehavare med avseende å denna. Skadan består i ekonomisk förlust till följd av att marken icke kan användas på ett så inkomstbringande sätt som eljest varit möjligt. Förevarande två paragrafer reglera rätten för markägare och andra sakägare till gottgörelse för sådan skada. Någon ersättning för att allmänheten får vistas inom de strandområden, som lagen avser, kan helt naturligt icke ifrågakomma. Allmänheten

har redan denna befogenhet, som utgör en bland de många

91