Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

en gammal kvinna med ett borgerligt, nästan alldagligt, men vänligt och ganska humoristiskt utseende. Är det verkligen mamsell Arfvidsson, som Hilleström på detta sätt förevigat, så motsvarar hon nog ej den föreställning, som mången bildat sig om henne, men hon sprider i stället öfver spådomsscenerna en fläkt af rococons skälmska och skeptiska lifsåskådning. Det ligger också ett lekande behag öfver dessa ofta mycket färgrika dukar, som, äfven om de ej hafva något samband med mamsell Arfvidsson, äga ett stort kulturhistoriskt intresse, I dessa unga eleganta damer, som klädda i sidenrober med Watteauveck och engageanter, kappor med pälsbräm, plymagerade baretter o. s. v. besöka spåkvinnan, har konstnären på ett ypperligt sätt illustrerat den gustavianska kvinnan af värld, med en blandning af tro och tvifvel skattande åt tidens vidskepelse,

Men om vi sålunda ej kunna bilda oss någon tillförlitlig föreställning om mamsell Arfvidssons utseende, ha forskningarna angående hennes lokala tillvaro och de slutsatser, man af dem kan draga beträffande hennes lefnadsförhållanden m, m., utfallit gynnsammare.

Af de här ofvan lämnade uppgifterna om hvar hon bodde torde framgå som ett faktum, att hon höll till någonstädes i gränstrakterna mellan Johannes och Ladugårdslands församlingar, och som sannolikt, att hon inom dem en eller par gånger bytte om bostad. Crusenstolpes utsago att denna var belägen mellan Ingemarshof och Bellevue kan emellertid affärdas såsom högst osannolik, redan på grund däraf att denna trakt på den tiden knappast var bebyggd utan utgjordes