Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

genom kvarteret Perseus och i våra dagar bär n:r 23 vid Baggensgatan och n:r 24 vid Österlånggatan, sedan gammalt var beryktadt som spökhus och sades ha stora skatter förborgade i sina källare, Det låg ju nära till hands att sätta dessa sägner i samband med de ovanliga gästernas besök, och det skulle också snart visa sig, att man hade gissat rätt. De nämnda herrarne voro nämligen hertigen af Södermanland och några af hans intima vänner och meningsfränder i de ockulta vetenskaperna, och de hade infunnit sig för att med bistånd af högre makter söka bringa i dagen de fördolda skatterna, ett arbete, som skulle sysselsätta dem flera månader både detta och följande år.

Ehuru blott ett fåtal personer voro invigda i saken och hela proceduren omgafs med stor hemlighetsfullhet, fick dock samtiden snart reda på hvad som förehades, hvarom åtskilliga vittnesbörd finnas bevarade såväl i tryck som i arkivens brefsamlingar och dagboksanteckningar. Äfven några af senare tiders författare, såsom Schinkel-Bergman och O. P. Sturzen-Becker, ha ägnat den uppseendeväckande och för den gustavianska mysticismen så belysande episoden uppmärksamhet, och särskildt är den sistnämndes rätt utförliga, för nära femtio år sedan publicerade redogörelse[1] af intresse. Emellertid har sedermera ett och annat nytt framkommit, som här nedan skall meddelas; men dessförinnan torde några upplysningar om den lokala miljön för och den ledande själen i skattgräfningen löjtnant Henrik Gustaf Ulfvenklou ej sakna berättigande.

  1. I uppsatsen Henrik Gustaf Ulfklo, mystiker under Gustaf den Tredje. — Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning. H. 12. Göteborg 1864.