Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/138

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

ljus brinna nu omkring den Visaste, nämligen öfversten grefve Ehrensvärd, kapten Ulfklou och Axel Aminoff. Den lille kloke (Björnram) är nu rätt stilla och uppbygglig. Han väntar att kunna uppvakta med någon behaglig underrättelse» Äfven hertigen själf underrättade sin kunglige broder om bekantskapen med Ulfvenklou i ett bref, som vittnar om att profeten — han uppträdde nämligen till en början hufvudsakligen som förutsägare af framtida händelser — mycket väl hade användt sin tid och redan efter några få månader fått stort välde öfver hertigen. Brefvet, som är skrifvet den 24 januari 1784, innehåller nämligen bland annat följande för Ulfvenklou synnerligen smickrande uttalanden och omdömen:

»Jag får äfvenledes i underdånighet berätta, att till oss är ankommen en i de högre vetenskaper och hemligheter ganska upplyst man, ehuru för den profana världen ej af något stort anseende. Dess börd är adlig, dess namn är Ulfklou, dess syssla är löjtnant vid arméens flotta på finska departementet. Han är nyss hemkommen, sedan han i flera år tjänat vid franska flottan och bevistat kampanjen i Västindien samt för sitt välförhållande undfått såväl den svenska som franska orden. Han har af sin morbror, den aflidne presidenten Cronhjort, från barndomen i de hemliga vetenskaper blifvit uppammad och vidare utomlands förvärfvat sig ytterligare kunskaper och pouvoirer, så att ej ännu någon af de af oss hittills kända uti detta ämnet kunna med honom sättas i comparasion, hvarken i insikt eller makt. Hans tal är modest och mycket räsonneradt samt innehar ej den amphigourie och det mystiska (om det är tillåtet att säga) sladder,