som vi så ofta hittills af våra upplysta s. k. profeter fått höra. Han talar rent och klart samt begripligt det han kan säga och det han tillstånd fått att förkunna; det som han ej kan upplysa och upptäcka, det säger han att han ej kan upplysa och upptäcka, och håller han detta hemligt, och det på sådant sätt, att de som af honom undervisas ej blifva plågade med obegripliga allegorier och onödiga förbehållsamheter, som nästan alltid röja okunnighet. Att han ej är charlatan, däraf hafver jag påtagliga prof och bevis, som jag utaf dess arbete har sett, hört och känt; han har tagit till disciplar kammarherren hos E. K. M. grefve Gabriel Oxenstierna, Bonden hos H. K. H. Kronprinsen och jag, och flera äro ej som han utrustat med makt och kunskap.»
I fortsättningen berättar hertigen, hur han tack vare Ulfvenklou »inträdt uppå arbetsvägen och erfarit att ljusets sken är starkare än människokrafter kunna det uthärda, utan att en högre hand styrker dem till deras erhållande», och tillägger, att han sett andar och hört dem tala och att han lärt hvad elementernas krafter kunna verka.
Den märkvärdiga löjtnanten hade som man ser fullkomligt förvridit hertigens svaga hjärna, men så var han också enligt den godtrogne furstens utsago utom sina magiska kunskaper i besittning af fullkomlig insikt i astrologien, chiromantien, geomantien och hydromantien, d. v. s. konsterna att tolka stjärnorna, spå i händerna och i vissa i sand gjorda punkter och linjer äfvensom genom vattenåskådning förutsäga kommande tilldragelser. Ulfvenklou var sålunda åtskilligt styfvare än den hufvudsakligen i kaffesump arbetande mamsell Arfvidsson, och hertigen framhåller särskildt, hur han
