Spåkvinnor och trollkarlar.
DÅ en svensk för sig skall uppgöra en fantasibild af Gustaf III och hans tid, lånar denna bild ofrivilligt färg och stämning från Watteaus dukar. Man tänker sig konungen vacker, snillrik och älskvärd, omgifven af sitt lysande rococohof, af Armfelt, denne nordens Alcibiades, kvick, tapper och skön såsom en Apollo, af »le beau Fersen», af Schröderheim, alltid lustig och full af upptåg, af Oxenstierna, Gyllenborg och Creutz, af hofvets tre gracer, de vackra af Kellgren besjungna grefvinnorna Meyerfelt, Höpken och Löwenhielm, af den lilla oansenliga, men spirituella hertiginnan af Södermanland, af Malin Rudenschöld, fru Schröderheim och många andra. Eller man tänker sig honom i kretsen af sina vittra vänner, af Kellgren, Leopold, Rosenstein och Adlerbeth, lyssnande till deras sista skaldebref eller drama, man skådar honom, då han inträder i Sergels atelier, medan denne modellerar Venus i all hennes nakna skönhet och med anletsdragen
