några unga adliga officerare, som antagligen hade uppslagit sina bopålar här för att vara nära både slottet och hofvet, där de tjänstgjorde, och Riddarhustorget, den mondäna världens promenadplats.
Det var, som man ser, en ganska blandad och märklig societet, som hade sin tillvaro i »Wismars», »Sodoms» och de öfriga krogarnas grannskap, men samlingen skulle inom kort blifva ännu märkligare, genom en rekrytering, som blef föremål för hela Stockholms uppmärksamhet och undran. En s. k. Harmonisk societet, grundad af baron Carl Göran Silfverhielm, ryckte nämligen på hösten 1786 in i Rosenadlerska huset för att verka i den animala magnetismens tjänst och riktade därmed det gustavianska kulturlifvet med ännu en yttring af tidehvarfvets öfvertro och böjelse för ockultismen.
Efterföljande anteckningar äro afsedda att härom lämna en föreställning, men först torde några meddelanden om den ledande kraften i och den lokala miljön m. m. för företaget kunna påräkna intresse.
Carl Göran Silfverhielm, som var född år 1759 och son af öfversten Carl Adam Silfverhielm och Helena Unge, tillhörde en gammal krigarsläkt, hvilken med hans farfader, den tappre karolinen, generalen och slutligen fältmarskalken Göran Silfverhielm vunnit sin största ryktbarhet. Själf valde han äfven fädrens yrke och var löjtnant vid Lifgardet, då han år 1785 erhöll permission för att ledsaga riksrådet, grefve Carl Fredrik Scheffer under dennes resa utomlands för vården af sin hälsa. Färden gick först till Aachen, Spa och S:t Arnaud i Flandern samt vidare till Dijon, Lyon och Avignon. Under hemresan stannade Silfverhielm någon
