att det var han, som försökte införa den animala magnetismen äfven i Finland, där han var bosatt under de sista lustren af sitt lif; men sedan han 1794 blifvit öfverstelöjtnant vid Österbottens regemente och bosatt sig i Uleåborg, nämnes han blott undantagsvis i sina samtidas anteckningar. Skjöldebrand omtalar emellertid i sina memoarer, hur Silfverhielm år 1799, då Skjöldebrand jämte den ryktbare Guiseppe Acerbi reste genom Finland till Lappland, på den sistnämndes begäran visade sin konst och med framgång magnetiserade Acerbis följeslagare Belotti.
Till fullständigande af uppgifterna om Silfverhielm må vidare nämnas, att han deltog i 1788 års fälttåg i Finland, men följande år erhöll tjänstledighet och begaf sig till Paris för att låta operera sina ögon, hvilka blifvit så försvagade, att han redan blind på ena ögat höll på att mista synen äfven på-det andra.[1] Till sekundmajor vid Lifgardet befordrades han i april 1792 efter den i sammansvärjningen mot Gustaf III inblandade Carl Pontus Liljehorn, och ungefär samtidigt därmed anförde han det kompani af gardet, som hade vakthållningen vid hans olycklige regementskamrat Anckarströms afrättning. Äfven vid fröken Rudenschölds schavottering hade han den oturen att vara kommenderad till tjänstgöring, men han gjorde då allt för att mildra fasan för den olyckliga, stödde henne under promenaden till schavotten, tystade packet, som skränade, och skaffade henne när allt var öfver ett eget rum på spinnhuset. Trots det att Silfverhielm tillhörde
- ↑ W. Ridderstad: “Gula Gardet” 1526—1903. Sthlm 1903. Sid 244.
