under den klassiska forntiden, Men i ännu högre kurs än fröken Höffers och andra kiromantiskt begåfvade fruntimmers färdigheter stod konsten att kunna spå i kaffe, och det var i samband med den, som mamsell Arfvidsson vann sin förnämsta ryktbarhet.
Bruket af kaffe infördes som bekant i vårt land i början af 1700-talet, och det är mycket möjligt, att kunskapen om kaffesumpens användning och stora värde såsom spådomsmedel då, ehuru några uppgifter därom ej kunnat påträffas, följde med. Den färdighet, som de stockholmska spåkvinnorna och i all synnerhet mamsell Arfvidsson utvecklade såsom, för att använda en samtida benämning, »kaffe-pytissor», tyder nämligen på att de hade att stödja sig på goda lärdomar och erfarenheter i konsten, liksom den stora lockelse denna utöfvade, vittnar om ett förtroende, som säkerligen ej skulle ha kommit ett nytt och obepröfvadt påfund till del. Emellertid är hela proceduren inhöljd i mystiskt dunkel, och ännu i dag torde ingen kunna förklara kaffesumpens egenskaper i spådomskonstens tjänst eller dess förmåga att komma inbillningen till hjälp. Man får nöja sig med att denna förmåga varit och är underbar, såsom särskildt framgår af berättelserna om mamsell Arfvidsson.
Det var på 1780-talet, som denna sibylla tycks ha blifvit mest uppmärksammad i Stockholm, ty hon omtalas oftast i de memoarer och anteckningar, hvilka hänföra sig till den tiden. Utan tvifvel hade hon äfven förut under åtskilliga år varit i verksamhet, men hennes spådomar tillmättes ej då så stor betydelse eller väckte sådant uppseende, som under nyssnämnda decennium, då den första, sorgfria perioden af Gustaf III:s
