spådde om (Björnberg) slog så in, att det otrogna vilddjuret blef flat. Om (Björnram) slog in eller intet in, det vet jag intet, men han blef arg och små ovettig — så att käringen sade mig efteråt, att maken till människa har hon aldrig känt, förbehållen och rädd om allt, misstrogen och Gud vet hvad han vet och döljer. (Bonde) var där med mig och om honom spådde hon som han sade spiken på hufvudet. (Stenbock) var också där, han var äfven förundrad. Jag vet intet hvad man skall säga teoretice om människan spår hon illa, är det hennes skuld; kaffet, säger hon, kan döma illa, kaffet kan säga mer än hon förstår, eller har hon inte annat att se än småsaker — och hur går det till att kaffet emellertid säger samma saker lättare eller på ett lättare sätt än hvad speglar och vatten göra[1], hvarmed det skall vara ett faseligt väsende, mycket planeter, ord, timmar, tankar och hunger.
Då hon spådde om K(onungen), gjorde hon mig bestört, hon sade någonting, som intet angick honom, men någonting, som ingen kunde veta mer än du och jag.
Jag längtar efter bref af dig — hon har intet spått om dig — härnäst skall hon spå.»
De inom parentes anförda namnen äro i original: skriften angifna med tecknade figurer, symboliskt föreställande nägra af tidehvarfvets mest kända mystiker
- ↑ Syftar dels på den vid franska truppen anställde skådespelaren Verseuille, hvilken brukade i en spegel framställa aflidna personers figurer, dels på den s. k. ”sållningen", som gaf märkliga svar och som Reuterholm, hvilken själf utförde den, betecknade såsom en af de oskyldigaste nekromantiska konsterna.
