Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/35

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

och för spådomar o. s. v. intresserade personer. Björnberg — en på ett berg sittande björn — var sålunda majoren, baron Carl B., som fick bägge benen afskjutna under finska kriget, men hvad spådomen, som gjorde honom flat, beträffar, så vet man ej hvad den rörde sig om. Björnram — en björn med högra frambenet utsträckt — var den ryktbare andeframkallaren och frimuraren, Bonde — en man i allmogedräkt — var sedermera öfverstekammarjunkaren, hertig Carls gode vän, baron Carl Göran B., och Stenbock — en djurfigur, som emellertid mer liknar en räf än den snabbfotade alpbocken — var grefve Gösta S., stallmästare hos prinsessan Sophia Albertina, Den märkligaste af sibyllans förutsägelser torde ha varit den, som gjorde Ehrensvärd bestört, ty den är, såsom Warburg i sitt här ofvan åberopade arbete påpekar, möjligen identisk med mamsell Arfvidssons spådom just vid angifna tid eller på våren 1784, att Ehrensvärd skulle inom årets slut bli öfveramiralen Henrik af Trolles efterträdare.

Omtalad i de flesta biografier öfver Ehrensvärd, berättas historien om denna utan tvifvel högst märkvärdiga förutsägelse först af L: Hammarsköld[1] och på följande sätt:

»I sällskap med sin chef öfveramiralen Trolle uppkommen till Stockholm, fingo de båda (Ehrensvärd och Trolle) det infallet att förklädda besöka den då mycket namnkunniga men dem alldeles obekanta mamsell Arfvidsson för att låta spå sig. Denna ur kaffekoppen profeterande Pythia berättas efter någon stund

  1. Samtidens märkvärdigaste personer. Biografisk tidskrift. Stockholm 1820.