Hoppa till innehållet

Sida:Spåkvinnor och trollkarlar 1913.djvu/50

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

resa (Reuterholm). Den resa, som Armfelt nyss anträdt, skulle bli farlig, och han skulle lefva i en ständig oro och ej lyckas att hämnas, såsom han nu önskade. Han hade många fiender, som lade försåt för honom; han skulle skrifva många bref i förtäckta ordalag, och den lille mannen skuile alltid lämna fram hennes bref. Det barn, han nu intresserade sig för, skulle sluta med att blifva honom otacksamt, oaktadt alla tjänster.

Om den unge konungen, det 'barn', som så mycket låg Armfelt om hjärtat, förutsade spåkvinnan följande, som med undantag af profetian om hans ålder, på ett märkvärdigt sätt gick i fullbordan: 'Han skall icke lefva länge, men innan han dör, skall han lämna landet och irra omkring i främmande land. Om någon tid härefter skall han göra en oförmodad resa. Han skall icke bli mer än han är, men många personer finnas, som skulle vilja göra honom till intet. Snart skall han bli sjuk, och man skulle gärna vilja begagna sig däraf för vissa planer, hvilka dock skola misslyckas. Han skrifver också till denne frånvarande man, men antingen har han förlorat ett bref, eller kommer han att förlora ett, om han ej aktar sig, och detta skall gifva anledning till mycket buller.

Sedan, berättar fröken Rudenschöld, fixerade hon kaffekoppen, såg orolig ut och förklarade, att hon ej ville säga mera, oaktadt alla böner. Hon förutsade dock, att förföljelser och sorger väntade fröken Rudenschöld samt att man skulle försöka ett slags förförelse för att förmå henne säga en hemlighet, som rörde hennes frånvarande vän; hon rådde till försiktighet, genom hvilken utgången kunde blifva ärofull. En liten tjock herre skref ofta om henne till den förutnämnda