Poliskammaren hade vid ifrågavarande tid sina lokaler i det för några år sedan nerrifna och nu med det s. k. hofmarskalkshuset ersatta f. d. Indebetouska huset vid Slottsbacken. Sedan polismästaren där några dagar efter samtalet med konungen fått besök af dennes kammartjänare Gliedberg, hvilken liksom sina kamrater enligt Crusenstolpes uppgift såsom binäring bedref spioneri på hvad som tilldrog sig inom kungaborgen, och af honom erhållit några upplysningar om konungens dräkt vid den beramade utflykten m. m., gaf han honom några instruktioner angående vägen till spåkvinnan och lämnade honom ett par hvita bandrosetter för att obemärkt fästas på konungens jacka och kappa. Därefter kallade han på sina egna underordnade, som »han indelat efter deras egenskaper och gifvit namn, hvilka inom dem utgjorde ett slags ordenshemlighet och tillika tjänade dem till igenkänningstecken, när de ej ville upptäckas af någon utom skrået.» Gevaldigern Dogg[1], den pålitligaste i denna gustavianska detektivkår, fick följande order:
»Du söker ut tjugu af vårt bästa folk och sprider dem, obemärkt beväpnade, i trakten mellan Ingemarshof och Bellevue, där de utan att flocka sig och göra buller uppehålla sig ifrån klockan nio om aftnarna till fyra på morgnarna, från och med i kväll, tills jag ger
- ↑ Möjligen var denne identisk med polisuppsyningsmannen Lars Jerner, hvilken bodde i Liljensparres ofvannämnda gård vid Östra Humlegårdsgatan.
Några andra af polismästarens mer omtalade underordnade buro namnen Lundholm, Toutin, Witting, Lindroth, Schröder, Hasselgren o. s. v.
