Stockholm, fördes det in i Bykyrkan, och sattes på S. Örjans Altare[1].
18. S. Erichs Altare och Præbenda,
19. S. Olofs Konungs,
20. Vår-Fru Conceptionis,
21. Vår-Fru Visitationis,
22. Nativitatis Christi.
Af hvilka man nu allenast finner blotta namnen, uti några gåfvo eller testaments-bref. Hafva och dessutom många flere varit, som nu med sine bref, äro aldeles förgätne,
23. S. Annæ Chor nämnes i ett bref 1507, hvartill kan läggas S. Johannis Præbenda, S. Blasii Chor, S. Loyi Præbenda och H. Trefaldighets Altare[2]. Åtskillige fundationsbref, för berörde Altaren och Præbenden, finnes tryckte i en Vecko-Skrift, kallad Sanning och Nöje.
Tvänne stora Capeller hafva ock varit byggde, särskildt ifrån Kyrkan, neder vid Västra dörren, det ena Sunnan om klocktornet, det andra Nordan; bägge med flere altaren och prebendater. Det Södra hette Själa-Capellet, som var i stort flor, efter der sammastädes, de fläste messor hölles, för lefvande och döde; och thy offrade alle dit. Konung Magnus tager uti sitt försvar, Borgaren i Stockholm, Herman Skräddare och alt hvad han gifvit till Capellet, af honom funderat i Stockholms Kyrka. K:s bref af år 1361. (Link. Bibl. Handl. 1 D. p. 6).
