Att den 1766 vidtagne plan, att genom Banco-Sedlarnes hastiga indragning och coursens Succesiva nedsättning à 4 mark om året, återställa transport-sedlarnes värde till 9 d:r K:mt för R:drn; blifvit ansedd som misslyckad.
Att R. Ständer 1769 beviljade lån ur Banken, på fast egendom, till 40 t:r Guld.
Att vid den 1776 skedde omsättning till R:dr, var Bankens fordringar större än de utlöpande sedlar. Bankens älldre och nyare fordringar vid 1776 års början, stego till d:r Kopparmynt 238,168,131, och sedel-stocken till 144,490,314. Sedan alla skulder blefvo beräknade efter 18 d:r K:mt för en Specie R:dr, blef Bankens fordran vid 1776 års slut evaluerad 13,203,903 R:dr och Vexel-Bankens sedel-stock till 8,369,433 R:dr Specie.
Att Koppar-skiljemyntet, som till halt är det drygaste i hela verlden, icke förhöjdes vid Riksdalerns uppsatte räkne-värde; som ock i början gjorde en märkelig stagnation i skiljemynts rörelsen.
Att myntningen i Specier, varit under Bankens disposition; hvarom mera angående Kongl. Myntet förmäles. Och sluteligen; att K. Carl XII förordnadt, att Ständers Deputerade, under varande Krigstid, skulle mötas hvart 4:de år, till Banco-verkets öfverseende; och att Banco-Revisorer hvart 3:dje år, efter sednare författningar, sammankomma, att öfverse Banco-förvaltningen; hvilka lämna derom i förvar en berättelse till nästa Revision, eller Riksens Ständers sammankomst.
