1422 omtalas ett Stenhus bredevid Vattu-porten belägit, som såldes till H. Lekama Gille, af Ålderman och Bisittare in Sacristia Ecclesiæ S. Nicolai i Stockholm; år 1528, såldes ett Hus på Skomakaregatan, på Södra sidan om porten, som ofvannämt är; i Olof Petri Tänkebok p. 283, talas om hans Hus vid S. Nicolai port, på Norra sidan, Hörnhuset i Helvitz-gatune, som han med K:s tillstånd fick tillbyta sig 1527 af Själagårdens Föreståndare, för sitt förra vid Väster-långgatan, öfverst i Matts Mortinssons gränd[1]. Porta Plateæ Mercatorum i Stockholm, nämnes i ett Köpebref 1340[2]. År 1685 nederrefs den gamla och inre Stads-porten, vid Köpmansgatan, som då gemenligen kallades Köpmans-hvalfvet. Der samma hvalf då var, med 2:ne näst der intill stående Hus, är nu ett litet Torg. Till Husägarnes ersättning för de då nedrefne byggnader, gjordes sammanskotter af kringboende grannar[3].
§. 6.
Om Stockholms Torn, hvaraf namnen nu mera, endast äro öfrige, borde här väl något nämnas, om man icke ämnat Stadens Försvarsverk, inloppen till Staden och de flere belägringar Stockholm måst uthärda, till ett ämne för ett särskildt Capitel; dermed äger och beskrifningen om Stadens älldste Portar en nära gemenskap.
