Hoppa till innehållet

Sida:Stockholm, Del 2 (Elers 1800).pdf/260

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
254


Gilius Pakett tjente redan i K. Gustaf I:s tid, för Byssegjutare, och fick af Erich XIV, en Arklie-Mästare fullmagt. Det var förmodeligen han, som i förstnämde Konungs tid, gjöt de omtalte Apostlarne, som sköto sten från half femte till 10 tums diameter. Om denna gjutare finnes icke anteknadt, att han var en utländsk förslagsmakare; men väl att han utlåfvat förfärdiga ett konstigt fyrverk, hvarmed ett halft skepp:d Krut i sänder, uti en form, skulle kunna kastas in uti en fiendtelig stad eller läger; hvilket ej skulle antändas, förr än det träffade det åsyftade målet; att han 1565 af 10 marker tak-koppar, förfärdigat en slag-kula, af en half famns längd, som fyldes med 5 marker Krut, för att försökas på S:t Clarae gärde, (ett vanligt ställe den tiden, för profskjutning), hvilket försök förmenes svårligen hafva kunnat lyckats; att han 1573, ingådt en öfverenskommelse med K. Johan, att på samfälte 4 år, gjuta årligen 1500 skeppund rå Koppar, och sedan lefverera lika många skepp:d godt och oförfalskat byssegods, uti gode, faste och varaktige gutne skytt, stora och små, utan tillsättning, hvilket icke bättre lärer hafva blifvit verkstäldt, än en del andra hans konst-stycken; hvarigenom han förut en gång, skall ådragit sig den förebråelsen af Konung Erich XIV, att han låfvade mer, än han i verket höll.

Vid ett skepp:d rå och luttrad Koppars gjutning till stycken, brukades Engelskt tenn 1½ Lispund, eller gammalt Tenn 1 Lisp:d 15 markar; till 1 skepp:d Klockgods, som omgjöts till skytt, rå Koppar 2 skepp:d, utan något Tenn; men till vaske-Koppar, skedde ingen tillsättning, efter deruti, förut kommit Tenn och den samma redan var byssegods. Afgången vid gjutningarne, var ef-

ter