Att denna bro först blifvit af Amiralitetet byggd och till år 1666 underhållen; har förmodeligen skedt derföre, att Amiralitetet hade på Ladugårdslandet sitt Magazin, utmed Kungsgården; och dessutom var Sjöfolket förnämligast förbehållit att få sina boningsplatser derstädes anviste. Att Staden sedan verkstäldt denna bros både byggnad och reparationer, kan intagas af flere sednare författningar. År 1740 beviljades brop:gr för öfverfarten; men uppå Ladugårdslands invånares anförde underdåniga besvär, öfver denna beskattning, år 1743; hvarutinnan andrages, att de ifrån en sådan pålaga varit förskonte, under den tid, den förre stenbron nyttjades, och att de, så länge en förlorad träbro varit underhållen, denne afgift erlagdt, i det hopp att så mycket snarare, vid en ny stenbros anläggande, derifrån blifva befriade; andragandes att Stadens invånare i allmänhet, nyttja Stockholms broar, utan betalning derföre; så upphäfdes år 1746 d. 19 Aug. den öfverklagade afgiften, vid nya bron[1]. Denna bro är byggd på pålar; men stenlagd, hvaraf den kallas stenbro; den blef 1797 å nyo förbättrad och i stånd satt; den hafver ock en liten vindbrygga och är efter Tillaei Charta hela bron 320 alnar lång, ifrån Blasieholmen till Nybrogatan, öfver Ladugårdslandsviken. Till höger om den samma ifrån Blasieholmen, äro några stora och bofällige träbyggningar på pålar, som hafva communication med bron, till mindre behageligt utseende, och till befarad våda för eld och brand.
Öfver Träsk-ränniln hafver i älldre tider 2:ne broar varit, som i beskrifn. om Norremalms Östra del äro nämde, och på Chartan, bifogad S:t Jacobs minne, finnes utmärkte, den ena midt för stora
- ↑ Råds prot. d. 19 Aug. 1746.
