sa utgifva; och lofvade Köningsmark, att hvad han kunde, förenämnde Ö, med hus och byggning förbättra; alltsammans skulle efter hans död, Klostret tillfalla för hans själ. Hvarefter åter 1432 d. 30 Mart. Klostret upplåtit, till Herr Kröpelin, Höfvidsman i Stockh. äfven på hans lifstid, detta sitt gods Wadmuns-ö, då benämt, liggande i Öster från Stockholm i salta Sjön; både med åkrom och ängjom, skog och fiskevattnom och holmom, och enkännerliga vidher namn Winterholma, m. m. emot 16 mark penningar, att S. Martins dag utgifva.
Sedermera finnes att K. Christopher på lego innehaft Klostrets Ö, uden för Stockholm, som kallades Vadmals-ö, derföre K. 1444 d. 24 Jnnii gifvit Klostret den försäkran, att Hans Ämbetsman på Stockholm skulle årligen till Klostret utbetala 16 Stockholms mark. Men 1452 d. 9 Jan. har Konung Carl Knutsson erhållit Valdemars-ön, genom byte, emot 4 mark Landjord, i Hysaby och Lyhundra Härad som Klostret fick i vederlag, och räntade en läst korn och 7 mark penningar; hvarefter Konungen genom särskildt bref d. 13 Jan. s. å. försäkrade Klostrets styresman, om det vid bylet belefvade; men i bytesbrefvet förgätne villkor, att så dädanefter som dittils, fritt få bruka, deras fiskeri, omkring Vadmals-ö. (Clarae Minne p. 26—28).
3. §.
Ifrån denna bytes afhandling lärer således Walmars-ön, som tillförene Clarae Kloster tillhörde och för Klostrets Ö, kallades; få för en Kronans lägenhet räknas.
Att den öfrige delen af K. Djurgården; så väl Ladugårdsgärdet och Fiskartorpet, som de flere innom Djurgårds-staqvetet varande lägenheter, åtminstone till större delen, Clarae Kloster jämväl
