bete, hvarförutan de båda, hvar för sig uti gården Helgans-ledaren kallad, innehaft särskildte ängar, och derifrån flere sommarlass hö, än mer, än mindre årligen erhållit; att denna gård, Helgans-ledaren, Helgeands huset förut tillhörig, har sitt namn deraf, samt att de från Clarae Kloster reducerade ägor, skulle efter K. Gustaf I:s förordnande, af år 1531, tillfalla Helge-ands-huset; synes vara otvifvelagtigt.
6. §.
De enskildte ängar, som gamla Ladugården tillhört, hafva varit 4, nemligen: Walmars-ön, Storängen, Linnarängen och Kärret.
Så väl förenämde Charta N:o 25 i Landtmäteri-Contoiret, som på Edvard Bratts Charta öfver Djurgården, af år 1690, upptages Storängen såsom liggande på båda sidor om vägen till Ropsten, sträckande sig i Norr till Uggleviken och Husarviken. Jämte denna äng, upptages visse år en annan äng, Husarhagen kallad, hvilken efter Bratts Charta, utgjordt nordligaste delen, af Storängen, invid Husarviken; som är inloppet från Saltsjön, i de 3:e Djurgårdsvikarne: stora Laduviken, Storängs-Laduviken och Uggleviken; denna äng, Husarhagen benämd, har tidetals blifvit till betesmark och flodgång nyttjad.
Linnarängen anvises på förenämde Chartor, vid nu varande Tegeludds-viken; denna äng som ännu finnes, Söder om Tegeludden, behåller än i dag, samma namn.
Kärret eller Kärrängen, är icke vidare på desse Chartor namngifven, än att dels strax vid Djurgårdsporten, nu Ladugårdslands Tull; dels utmed Kaknäs, kärr äro på Bratts Charta anviste, och att rundt omkring, gräsmark varit anlagd; hvaraf
